Våga minnas (2012)

Under Tempofestivalen visades massor med riktigt färsk och ny dokumentärfilm, det var Sverige-premiärer och världspremiärer och unika möjligheter att uppleva vissa filmer i Skandinavien överhuvudtaget. Ewa Cederstams “Våga minnas” är en av de filmer som hade sin världspremiär på Bio Rio under festivalen, med en knäpptyst publik under visningen och stora applåder för filmskaparna och alla medverkande som var närvarande efteråt.

“Våga minnas” är en lugn film, som följer regissören Ewa Cederstams försök att göra det som filmens titel sätter ord på: att våga minnas. Hon går tillbaka 25 år i tiden, till sin egen våldtäkt, rättegången efteråt och framförallt till tystnaden som kommer efteråt: “Det har gått 25 år och det är så lite jag kommer ihåg. Jag minns inte polisförhöret och jag minns inte heller rättegången och jag har aldrig pratat med mina föräldrar om våldtäkten, men den finns alltid där ändå.” Det är en synbart smärtsam process för alla involverade.

Tillsammans med henne möter vi hennes föräldrar i samtal om skuld, och om varför det inte pratades om våldtäkten efteråt. Hon talar med sin man om hur deras liv som par och som familj blir påverkat av det som skedde med hennes kropp. Vi möter en annan kvinna som kom undan samma våldtäktsman och som stod vid Ewas sida under rättegången. Ewa tar oss med till landsbygden där hon växte upp, till Malmö dit hon precis hade flyttat till sin första egna lägenhet när våldtäkten skedde, till sitt eget hem i Stockholm dit hon drog för att hon inte klarade av att stanna kvar i Malmö. Hon letar efter domen i arkivet, eftersom hennes eget exemplar inte finns längre. Hon hade aldrig läst den. Slutligen kulminerar filmen i ett målsägande polisförhör som hon går igenom i ett sista försök om att minnas, och på så sätt också kunna gå vidare.

Bredvid samtalen innehåller filmen en stor del naturbilder, poetiska sekvenser där landskapet åker förbi under en bilfärd, fåglar framför en blå himmel, snötäckta slättar. Dessa bilder blir stundvis ackompagnerade av regissörens berättarröst, stundvis av musik. Dessa visuella pauser känns nödvändiga för att ta till sig det som sker, det som sägs. De tillåter tid för kontemplation, både hos regissören/berättaren och hos publiken, och de sätter en lugnande kontrast till hemma- och kontorsmiljöerna som resten av filmen utspelar sig i. Här blir det ett eko hos åskådaren, tankarna tillåts att gå ifrån filmen till det egna livet, de egna bekantskaperna och det som inte tål att talas om i familjen och bland vänner och bekanta. Det är här filmens stora styrka ligger, det är här Ewas historia blir universell och bärande, det är här filmen finner sitt syfte och sitt mål: att hjälpa till att bryta tystnaden och öppna upp för samtal om det som har hänt. Som Ewa nämner under Tempofestivalens panel “Kvinnligheten och kroppen”: om hon bara kan hjälpa en enda kvinna att bryta tystnaden och skambeläggningen så känner hon att filmen har åstadkommit något.

“Våga minnas” är producerad av Mantaray Film i samproduktion med Avanton Productions och Sveriges Television. Filmen distribueras av Folkets Bio i samarbete med Våra Gårdar och Unga Klara och visas just nu på Folkets Bio i hela Sverige.