Alla vilda – en film med Birgitta Stenberg (2012)

Jag visste ingenting om Birgitta Stenberg innan årets Tempo dokumentärfestival. På kvinnodagens eftermiddag fick jag se och höra henne i en panel om kvinnlighet och kropp, och senare på kvällen även uppleva henne i filmen Alla vilda (2012) på Bio Rios stora duk. Hon är en imponerande kvinna som lever ett upplevelsefyllt och färgstarkt liv. Hon har starka åsikter och det kommer inte som en överraskning att hon står som förebild för många unga kvinnor än idag.

I Alla vilda tar regissörerna Lisa Belfrage och Marianne Gustavsson den nästan 80-åriga Birgitta på en resa över hela världen för att träffa gamla vänner och bekanta – de människorna som hon delade sitt liv med under 50-talet i Paris, Rom och New York. Då hade hon som ung flicka lämnat Sverige för att hon var övertygad om att livet och poesin fanns någon annanstans. Hon ville vara fri och utforska allting och gav sig själv uppgiften att skriva om världen som den är. Man kan säga att det är hennes livs kallelse, och så kan den här dokumentärfilmen ses som en fortsättning av hennes autobiografiskt präglade litterära verk.

Filmen intar ett fluga-på-väggen-perspektiv och kameran följer “obemärkt” när Birgitta träffar sina gamla vänner och samtalar med dem, och när hon går själv genom städerna och återupplever platserna där hon tillbringade tidigare delar av sitt liv. Under dessa promenader och upptäcktsfärder får vi höra henne själv berätta om relationerna och platserna och allt hon upplevde där, vi får ta del av hennes åsikter om sexualitet, om drogerna och om samhället. Och ja, hon är fortfarande lika energisk i sin vilja att leva ett fritt och obundet liv, och i sin önskan att fler kunde skaka av sig samhällets konventioner och bli mera öppen, mera tolerant, mera fri. Hon inspirerar när hon talar och berättar, man får en önskan om att man hade velat vara med i Paris på 50-talet.

Ändå saknas det något. Jag saknar av en kritisk blick när hon berättar, nästan lite vid sidan av, att hon under sitt amfetaminmissbruk blivit sexuellt utnyttjad, men att hon då i alla fall fick något att skriva om. Jag saknar också att regissörerna inte grävde lite djupare när hon medger att hon saknar barn, men att hon medvetet valde att inte få några för att kunna leva det liv hon ville ha. Filmen nuddar vid ett stort antal ömma och viktiga punkter utan att ta dem något steg vidare. På så sätt blir filmen ytlig, ett skådespel för fansen. Detta gör filmen lite för lättsam för att nå den djup och den klass man anar att subjektet hade kunnat ge. Birgitta håller filmen, och därmed åskådaren, på en arms längd. Det är synd, för att hon är en ofattbart rolig och mångsidig personlighet, och verkar uppenbarligen ha så mycket att ge av klokhet och erfarenheter. Trots det är det en fin film, ett intressant dokument som är värt att ses och som förhoppningsvis kan inspirera många till att ta steget till det liv de vill leva.

Filmen är producerad av Atmo Media Network AB i samproduktion med Film i väst och i samarbete med SVT. Alla vilda visas under en turné på Folkets Bio i Sverige de närmaste veckorna.